Bloggen har nått den ålder då minnena är mer frekventa än tankar på framtiden. I tisdags klättrade jag upp på bergklacken bakom elvan för att ta ett par bilder ifrån lite ovanliga perspektiv. Medan jag slogs med myrorna i mossan tittade jag till vänster och drog mig till minnes det år skogshålen var i sin linda.
Det var tidig höst 1988, fairwaygräset var bara fjunigt, men jag tog mig ut för att se hur den nya delen av banan växte fram. Och just där, i ruffen mellan elvans blivande green och sjuttonde fairway, fann jag den största samling gula kantareller jag någonsin sett. Medan jag stod där och funderade över hur jag skulle få hem dem samlade himlen ihop sig till ett häftigt regnväder. Jag återvände hem, hämtade en plastpåse och bärgade min guldgula skörd medan regnet fortsatte ösa ner. Jag har aldrig senare hittat så många kantareller på en gång men om sanningen ska fram så är jag ingen flitig skogsbesökare heller. Visst har det hänt att jag sneglat åt höger när jag passerat på vägen till tolvans utslag men de gula vännerna har inte återvänt.
Så här i efterhand har jag förstått att utbyggnaden till 18 hål i slutet av 80-talet var ett ekonomiskt vågspel med lyckligt slut. Vilken fantastisk utveckling vi haft fram till dessa dagar även om det inte saknats fallgropar på vägen.
Vi har en välskött, omväxlande bana med snabba greener som inhöstar välförtjänt beröm av gästspelarna. De senare har möjlighet att övernatta på ett hotell med pool, granne med klubbhuset. Och under högsommaren arrangeras en golfvecka som lockar 900 – 1 000 startande. Någon sådan utveckling hade i varje fall inte jag fantasi nog att föreställa mig för 22 år sedan.
Golfveckan är över för denna gång. De välarrangerade tävlingarna, de många deltagarna och de generösa sponsorerna visar att sporten står stark i Mjölby. Väl mött igen nästa sommar!
