fredag 23 juli 2010

Nostalgiska funderingar vid veckans slut



Bloggen har nått den ålder då minnena är mer frekventa än tankar på framtiden. I tisdags klättrade jag upp på bergklacken bakom elvan för att ta ett par bilder ifrån lite ovanliga perspektiv. Medan jag slogs med myrorna i mossan tittade jag till vänster och drog mig till minnes det år skogshålen var i sin linda.

Det var tidig höst 1988, fairwaygräset var bara fjunigt, men jag tog mig ut för att se hur den nya delen av banan växte fram. Och just där, i ruffen mellan elvans blivande green och sjuttonde fairway, fann jag den största samling gula kantareller jag någonsin sett. Medan jag stod där och funderade över hur jag skulle få hem dem samlade himlen ihop sig till ett häftigt regnväder. Jag återvände hem, hämtade en plastpåse och bärgade min guldgula skörd medan regnet fortsatte ösa ner. Jag har aldrig senare hittat så många kantareller på en gång men om sanningen ska fram så är jag ingen flitig skogsbesökare heller. Visst har det hänt att jag sneglat åt höger när jag passerat på vägen till tolvans utslag men de gula vännerna har inte återvänt.

Så här i efterhand har jag förstått att utbyggnaden till 18 hål i slutet av 80-talet var ett ekonomiskt vågspel med lyckligt slut. Vilken fantastisk utveckling vi haft fram till dessa dagar även om det inte saknats fallgropar på vägen.

Vi har en välskött, omväxlande bana med snabba greener som inhöstar välförtjänt beröm av gästspelarna. De senare har möjlighet att övernatta på ett hotell med pool, granne med klubbhuset. Och under högsommaren arrangeras en golfvecka som lockar 900 – 1 000 startande. Någon sådan utveckling hade i varje fall inte jag fantasi nog att föreställa mig för 22 år sedan.

Golfveckan är över för denna gång. De välarrangerade tävlingarna, de många deltagarna och de generösa sponsorerna visar att sporten står stark i Mjölby. Väl mött igen nästa sommar!

Sista ordet till Tranås

Vår allianskompis Tranås fick sista ordet i golfveckan. Tobias Lindsjö/Mikael Löke vann Irish greensom med 65,0. Exakt samma resultat hade Micael Bremer/Eva Bremer, Mjölby, men Tranåsparet vann på lägre handicap.

Start från 7:an

Fredagens avslutande greensome med Hotell Miskarp och Björkö Assistans som sponsorer bjöd på en nyhet i form av start på sjuan.

Greppet är i och för sig inte nytt. Redan i början av 1990-talet fördes denna diskussion för att få mer variation mellan "slätt och skog". En 14-dagars försöksperiod genomfördes vilket följdes av en omröstning. Denna gav dock en stor majoritet för den nuvarande ordningen. Frågan är värd att diskuteras igen. Ett argument emot skulle vara att det finns en oskriven regel bland svenska golfbanor att starta med ett relativt lätt par 4 för att få igång spelet.

För en dåligt uppvärmd blogg och partnern Kenneth Karlsson kändes det tufft att starta med två av banans svåraste hål.

I början av veckan uttryckte tävlingsledaren missnöje med fredagens startsiffror men det visade sig vara ogrundande farhågor. Cirka 200 deltagare igen vilket innebart en sista start 15:10.

När detta skrivs (18:55) pågår spelet fortfarande och jag återkommer med resultatredovisning i morgon.

En bulletin från hovet

Drottning Elisabeth III meddelar på förekommen anledning att hon bytt arbetsplats från Lagmansskolan till Stadshuset. Vart är världen egentligen på väg? Mjölbygolfens leading lady byter arbetsplats utan att meddela bloggen. Hon får väl ge golflektioner på den nya arbetsplatsen. Bloggen vet av egen erfarenhet att kommunalrådskorridoren längst upp i huset är rymlig och inte särskilt välbefolkad.

torsdag 22 juli 2010

Tre som gillar wedge och putter


Tre klassvinnare i korthålstävlingen: Stefan Karlsson , Lena Carlswärd och Mikael Andersson.

Ett vasst test av närspelet


Hur ska vi tackla det här hålet? Torgny Asp och Peter Axelsson diskuterar taktiken.

Idag väntade ett kvalificerat test av närspelet, den numera traditionella korthålaren. Tävlingsledningen hade verkligen tänkt till för att vi skulle se banan ur ovanliga vinklar. Denna gång hade man avstått från att ge avstånden men de innebara bara en extra krydda.

Min runda tillsammans med Torgny Asp och Peter Axelsson började i regn men efter fikat hos Gunder upphörde skvalande toch solen bröt fram. Min förhoppningar om ett anständigt resultat försvann på 13:e hålet (från trettonde damtee till tolvans green). Detta lilla monstrum krävde sex slag precis som i fjol.

Artonde var snudd på spektakulär, gräsmattan utanför shopen till 18:e green över vägen. Eventuella bilister fick skylla sig själva. För att jävlas ordentligt hade tävlingsledningen lagt in fem extrahål kring chippinggreen och övningsgreen varav ett par var riktigt svåra.

Korthålaren är trots allt min favorit under golfveckan.

De swingarna känner vi igen



Under golfveckan pågår aktiviteter i alla hörn av anläggningen. På övningsfältet står två vitklädda, välbekanta herrar och slår mäktiga järnsexor över stängslet.

Gustav Adell, nybliven vinnare på Ecco Tour i Danmark och Fredrik Andersson, nyligen hemkommen från lag-SM på Barsebäck, missar inga tillfällen till träning.

Det blir en stunds resonemang kring träning och fortsatt karriär och bloggen avhåller sig med möda från att ge swingtekniska råd.

Båda killarna verkar på andra arenor numera men har fått sin golffostran i Mjölby. Varför har det gått så bra för den generation Mjölbykillar som Gustav och Fredrik tillhör? Jag tänker också på Robert Svensson, Emil Andersson, Christoffer Baumann, Jakob Furland m fl. Svaret gavs i det stort uppslagna reportage som Svensk Golf gjorde 2003. Undret i Mjölby förklarades med cykelavstånd till banan och att det inte finns mycket annat att göra i en småstad.

”Miskarp var vår fritidsgård den ljusa havlan av året. Vi spelade på banan, slog hinkvis med bollar på rangen och nötte flitigt på övningsgreen”, förklarar Fredrik.

Vad står närmast på programmet?

”Jag åker till Hamburg för en tävling på Ecco Tour och för att försöka kvalificera mig till tourfinalen i höst. Sen blir det en tävling i Täby, säger Gustav.

”I morgon flyger jag till San Fransisco där jag numera bor” svarar Fredrik.